Kudum är ett av de viktigaste slagverksinstrumenten i klassisk turkisk musik och har sitt ursprung i Anatolien. Tillsammans med ney, rebap och halile är kudum ett av huvudinstrumenten i mevlevimusiken. Förr spelades instrumentet oftast vid religiösa ceremonier, och i mehtermusiken hade det en särskilt viktig roll. Kudumets historia hör samman med mevlevikulturen. Mevlevierna var först med att använda kudum vid religiösa ceremonier, och därefter utvecklades instrumentet vidare. Mot 20:e århundradet tog kudum plats i den klassiska turkiska musiken. Kudum används framför allt i klassisk turkisk musik och sufimusik.
Den byggs genom att kamel- eller getskinn spänns över två separata skålformade kroppar av olika storlek som ställs bredvid varandra. Den spelas med mjuka eller halvmjuka träklubbor som kallas zahme. De två skålarna som utgör kroppen är av smidd koppar eller trä. De små trummorna i kudumets uppbyggnad har en diameter på omkring 28–30 centimeter och en höjd på omkring 16 centimeter. Trummorna smalnar av nedåt och liknar en halvklotform. Att de två skålarna har olika storlek beror på att man vill få fram två olika klangfärger under spelet. Under kroppen placeras ihåliga cylindrar som kallas simit, för att hindra kudumet från att ändra klangfärg vid kontakt med golvet och för att ge spelaren en lutning som underlättar spelet. Kudumets metallkropp kläs oftast med läder, vilket dämpar gälla toner.